Tre dagar smurf, 2 liter rött vin och 2 koppar kaffe senare sitter jag nu på Selfmade på Bergsgatan och får utlopp för en och annan idé. Ikväll kommer en gammal gammal vän in till stan och tillsammans tänkte vi göra stan osäker, se Slagsmålsklubben, Familjen och sist men inte minst hottisarna i Mod Experience. En sväng till Jeriko innan festivalens efterfest på Deep. Vilken fullspäckad kväll, känns som om det var evigheter sedan jag var ute. Jag har liksom kommit ur mitt klubbande, vet inte riktigt hur man gör längre. 2 steg fram, 1 steg bak, snurra två varv sen är man med i gemet igen...eller? Killar, vad är det? Att överhuvudtaget ragga känns ungefär lika avlägset som när jag var utklädd till ballerina på en maskerad på 6-års.
Jag vaknade med ångest imorse, ingen vilja att gå upp ur sängen. Gråten satt i halsen och jag kunde inte komma upp ur sängen. Mitt i allt vemod fann jag även en känsla av välmående. Jag upptäckte att det var detta jag saknat den senaste tiden. Förmågan att känna. Är Förmågan att våga känna detsamma som att vända något negativt till något positivt...kanske? Ett samtal senare med mamma kändes allt lite ljusare och i takt med att dagen har fortgått har jag också mått bättre och bättre.
Mitt emot mig sitter Lina-fina och strålar. Inte konstigt då hon nyss fått in ett kanon-jobb, ett stort sådant. Jag är en stolt vän.
Nej, back to business nu...bilderna väntar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar